Att resa i Centralasien är både trevligt och roligt, ska ni veta. Men jag ska inte hymla med att det ibland är rätt besvärligt. Vårt nästa land spelar i samma liga som Nordkorea och Bhutan när det gäller det konsulära – och även i andra avseenden, förstås, men det lämnar vi därhän. Landet som följer därpå i resrutten verkar ha förväxlat min visumansökan med gårdagens Lidl-reklam (”mr Gustaf”, däremot, är mycket populär på konsulatet) och därför har vi hamnat i en situation där vi behöver förlänga våra uzbekiska visum för att undvika att bli deporterade till Schweiz.
Processen för att göra detta är som hämtad ur en Kafka-roman, komplett med dunkla korridorer och björnliknande män. För att hjälpa andra resenärer har vi därför, baserat på våra erfarenheter, författat en omfattande och fullödig step-by-step instruktion för hur man går till väga för att förlänga sitt visum.
Steg 1. Åk till flygplatsen. Leta rätt på Avdelningen för utlänningsärenden. Kommunicera ditt ärende, förslagsvis på ryska. Ta luren och lyssna på kvinnan som säger att du aldrig någonsin i hela ditt liv kommer att få en visumförlängning så länge du lever, någonsin. Vänta i en timme medan polisen i tjänst skriker i två telefoner samtidigt ”Är det här Oxus Travel Agency?”.
Steg 2. Använd den adress du får av polisen för att hitta organisationen som utfärdat din inbjudan till landet – Oxus Travel Agency. Beräknad tidsåtgång en-två timmar.
Steg 3. Oxus Travel Agency är ett stort igenbommat hotell. Fönstren är täckta med svarta plastpåsar. Utanför finns en vaktkur med en beväpnad vakt. En stor björn med stripigt hår och tatuerade överarmar öppnar dörren och plirar misstänksamt ut från dunklet i hallen bakom. ”Oxus Travel Agency?”. Dörren slår igen framför näsan på oss. Strax därefter gläntar någon på dörren: det är telefon till mig.
Steg 4. ”Yes, hello I…” ”Who are you?! Who gave you this number?!” ”Yes hello my name is Linnea and I’m looking for Oxus Travel Agency” ”What do you want?! Tell me who you are!” ”Eh, is this the Oxus Travel Agency?” ”First you tell me what you want! Where did you get this number?!”
Steg 5. Aleksij dyker upp. Han har polotröja och svart skinnjacka. Grisha, den björnliknande mannen, säger att Aleks vet allt, men han är inte ”officiell”, hans namn är ”inte med på några papper”. Vi åker till svarta marknaden och växlar dollar. Får åtta tjocka sedelbuntar i en plastpåse. Sen åker vi och köper flygbiljetter till Kazakstan som vi inte ska använda.
Steg 6. För andra gången åker vi till flygplatsen, där vi träffar en välklädd man utan namn. Han är ”en mycket viktig person på utrikesdepartementet”, och hans närvaro ska ”underlätta”. När vi går in till Avdelningen för utlänningsärenden väntar Aleksij utanför, för ”det är bäst om ingen ser honom”.
Steg 7. Le vänligt, men inte roat, och hosta upp 100 dollar. Be inte om kvitto.
Steg 8. Tillbaka till det igenbommade hotellet. Vi väntar tålmodigt i tre timmar medan Grisha åker tillbaka till flygplatsen med våra pass, 40 dollar till mutor och dokumentation på allt vi gjort i Uzbekistan, ner till minsta glasskvitto, kopierat, stämplat och undertecknat.
Steg 9. Ta emot ditt visum. Åk hem och lugna ägaren på hotellet du bor på, som har korsförhörts via telefon i en halvtimme av en mycket misstänksam polis vid Avdelningen för utlänningsärenden.
Steg 10. Lämna tillbaka flygbiljetterna. Börja fundera på var du kan gömma dina dollar för att få ut dem ur landet. Det ryktas om kroppsvisitationer…
Okej vi hörs sen!
PS! Vill du läsa mer om våra visumförehavanden i Centralasien gör du det här!
Jag kan lugnt säga att denna rapport från resan INTE lugnar en orolig förälder!! Fast ni får ju en hel del historier att berätta för barnbarnen. Och ni skaffar er en del intressanta erfarenheter/kompetenser att addera till framtida CV:n. Kan ni inte sätta fart och resa vidare nu, till ett land som är lugnt och ordnat!? Finns det ett sådant land med i Planen?
Lugnt och ordnat…? Eh. Nja. Eller alltsa… nej. Nej, nagot sadant land tror jag inte Planen kanner till…
det är det sjukaste jag hört! men roligt! hoppas ni inte blir alltför fattiga på alla mutor.. puss å kram!
Allt ar relativt. Man tappar lite koncepten om vad pengar ar nar man mater pengar inte i antal sedlar, utan i antal centimeter pa sedelbuntarna… Sitter for ovrigt och sippar pa en doogh medan jag skriver det har! Karlek!
Och pa andra sidan jordklotet sitter en annan orolig foralder
Jag forstod inte riktigt det dar med flygbiljetterna – ska ni eller ska ni inte till Kazakstan? Nar lamnar ni Uzbekistan?
)
Miami blev inte riktigt som planerat; dels forlorade vi nagra dagar ”you know why” och dels har det varit ratt usligt vader, ibland forb-t kallt. Vi blev tvungna kopa varsin sweatshirt m luva pa Seaquarium – dar vi f o simmade med delfiner
Idag ar sista dagen, i morgon aker vi och vi har inte ens varit och TITTAT PA beachen!!!
Skot om er! Puss & kram!!!
Nejda, vi akte och lamnade tillbaka biljetterna nar vi var ”klara” med dem. Vilket forstas innebar nya mutor…
Vi har redan lamnat Uzbekistan, och Turkmenistan ocksa for den delen, men bloggen ligger lite efter.
Puss!
Spännande! Jag älskar sånthär. Fastän det är läskigt.
Jag tror att de där typerna är mer image än verklighet. Gangstersnubbarna är nog lite farliga och de verkar ju kunna sina grejer, men en cool attityd och en sunkig läderjacka gör nog hälften av deras jobb. Killen från utrikesdepartementet kan lika gärna koka kaffe där som vara underchef, vad jag lärt mig från området är att man blåser upp allt lite, eller vad tror ni?
De var nog ganska lagom gangsters for oss, och framfor allt, for att vara skummisar, mycket mysiga! Nastan sa man ville flytta in i det dar igenbommade hotellet och bli med i gangsterfamiljen!
Vad fint med mysiga skummisar! Tänk om du gjorde det, flyttade in där… Det låter som i en spökhistoria eller något.
Pingback: Vi summerar visum – en (o)praktisk guide | färdknäpp