Linnéa Wallenholm
linawa@gmail.com
+46 70 158 30 47
Gustaf Öhrnell
gustaf.ohrnell@gmail.com
+46 70 966 83 81
eller om du vill skicka ett vykort:
Linnéa Wallenholm & Gustaf Öhrnell
Plogvägen 7
169 59 Solna
Var är Linnea och Gustaf?
På Färdknäpp:
Ahmadinejad Arga kineser Backpackers Bomber och granater Borat Byråkrati Charter DHVF Down with USA Döden Fiskbensaubergine Galna bussresor Gustafs bordsskick Hästtrek Höga berg IKEA Islam Konst Lador Listor Matriarkat Matupplevelser Minoritetsfolk Moppekungen Mutor Mygg Package tour Planen Roy Andersson Ryssen Röda Hund Semesterpappan Slöja Street Art Svarttaxi Taxi Trafiken! Tunnelbana Tåg Uzbekisk vodka Vett och etikett Världens ände Yakar Åka båt Öknen-
Senaste inläggen
Vart vill du åka?
Arkiv
Hej Linnea och Gustaf!
Du undrar vilka som läser er fantastiska reseberättelse. Jag är kollega med din mor och har sedan er start följt med på färden – helt otroligt roligt. Den delen ni just nu upplevt med pilgrimsmussolor o stränder känns mest ok för mig, barska farbröder i tullen och mutor hit och dit känns kanske lite väl äventyrligt.
Må så gott och kom helskinnande hem!
Annike
Hej! Roligt att du läser! Och vi hoppas nog ändå få med minst ett par-tre stycken barska tullfarbröder till innan det är dags att åka hem!
Älskade ungar
Jag är så glad. Att ni kommer hem och är nordbor och att detta …ert…fantastiska arktiska klimat inte kommer att försvinna med denna vinter, utan kommer att finnas även nästa vinter….och nästa….eller nästa (och nån gång stannar ni väl här). Och att ni kommer att bli äldre och kommer att njuta av det, om än inte lika sanslöst som er skrivande mor. Fast kanske, och Majsan genom kameralinsen. Förresten, tack för en till underbar köksbild för några dar sen ! tack !
I snart tre månader har jag åkt skidor. Vitt rent mjukt tyst. Jag följer åns slingrande lopp från Hågabron till Lurbo, mot solen. Innan isen täckte ån steg dimrök upp och dalen blev magisk och lyfte mot himlen.
Med skidorna till jobbet på morgonen. Genom skogen. Grådunkel och djupa skuggor sveper sig runt mig i tystnad och andas stilla ljudlöst.
Dalen idag i sol och nysnö, rent mjukt tyst. Solen värmer mitt ansikte. Slänterna välver sig gnistrande vita. Flimrande sol mellan stammar och grenar, skuggorna ligger lätt över snön.
….Hemväg….. Sakta blir de släta vita vidderna till flytande guld som i mjuka vågor böljar mellan blå skuggor. Och himlen rodnar, snön blånar, skogen svartnar.
Stadens ljus gör kvällen svart. I mörkret närmar jag mig dalen. När ögonen vant sig är mörkret inte längre mörkt. Månsken. Hela dalen ligger blå, snön badar i månljus. Skuggorna är skarpa, månen vit och kall. Framför mig löper skidspåret ljust med kant av svart skugga. Det blå mörkret tränger sig nära inpå men låter spåret leda mig. Skidorna rör sig långsamt, men farten känns hög. Det är det blå som står så stilla……
….. och medan jag förlorade mig i det blå brann smöret till såsen med över halvmeterhöga lågor upp i nya fläkten, vispen smälte liksom stor del av kastrullen, och brandlarmet väckte grannarna …. men hur lyckades jag få ut kastrullen i snön utan att sätta eld på mig själv o huset?? och VARFÖR gjorde jag det IGEN – satte spisplattan på högsta värme för att sedan lämna köket o sätta mig vid datorn ? …..men i alla fall, såsen blev god, avslutad med lite konjak, i ny kastrull
(-: åt det hållet?
Men hur gick det den där natten på parkeringsplatsen? Slutade hunden att yla?
Linnéa skriver bra och Gustaf fotar bra. Ni gör en fantastiskt intressant resa. Vi följer Era förehavanden nyfiket och med en smula oro. Ni har mycket att berätta, när ni åter-kommer. Vi ses, om Ni inte tänker bosätta Er på parkeringsplatsen!
Farfar! Välkommen in i kommentarsfältet! Det var förvisso en alldeles utmärkt parkeringsplats, men allt måste ha sitt slut, så även vår resa! Vi ser mycket fram emot hemkomsten! Och inte behöver ni oroa er, vi är glada och trinda (kanske mer glada än trinda)! Krama farmor!
Era trubbel med anskaffning av visa till olika länder gör att jag inte längtar efter att följa i Era fot-/hjulspår. Nej, jag stannar hemma och inväntar er återkomst, som för-
hoppningsvis sker inom kort. Ni har säkert mycket att redogöra för, när vi möts. Jag och Farmor ser fram mot det mötet med stor förväntan. Kram!